måndag 26 februari 2018

"Shadow kiss" av Richelle Mead

Uppdraget att läsa ut påbörjade serier fortsätter, här med bok tre i "Vampire Academy". Som heter "Shadow kiss", och inte Shadowkiss som jag skriver hela tiden på grund av tycker tydligen det.

Bildkälla Goodreads
Nu jädrar börjar det hända saker! Eller? Rose utvecklar ett mindre trevligt humör, Lissa utforskar sin magi, det är rättegång för Victor Dashkov och Dimitri och Rose smider planer för framtiden. Och sen händer det andra saker, som sabbar en massa.

Jomen, jag kan ju inte säga mer än så utan att spoila, men så är det ju när man läser serier - ju längre in i dem man kommer desto mer kan man sabba för andra läsare genom att avslöja saker som bäst upplevs på egen hand.

För övrigt - det är ju inte svårläst det här, det är det inte. Det går till och med i ett rasande tempo, men! Jag hade ett par grejer som stoppade upp mitt lästempo. För det första alla dessa förklaringar som görs, om sådant som redan etablerats i böckerna sedan tidigare. Som de olika vampyrtyperna, hur vissa saker funkar rent politiskt, vem som är vem och gör vad. Jag kollade efter och det var inte förrän bokens sista tredjedel som det upphörde. Dessutom, eftersom det är Rose som berättar, så är det även hon som står för förklarandet. Och det känns lite då som att hon stoppar upp i en pågående berättelse för att berätta något annat, som jag redan vet. Så just det gillar jag inte.
Dessutom förekommer det strider mot strigoi även i denna bok, som framställs på det där lite tjatiga sättet av och-sen-så-och-sen-så. *gäsp* Så de kapitlen som säkert skulle vara spännande, tyckte jag var ganska trista.
En annan sak, fast som jag gillade, var att Rose faktiskt sade ifrån till Lissa. Att hon satte sig själv i främsta rummet. Jag upplever dhampirerna som någon sorts slavar till moroi, och det är en sak som känns lite otrevligt faktiskt. Allt i dhampirernas liv går liksom ut på att göra moroi till lags. De kommer först, som dhampirernas motto lyder. Om det sedan är till beskydd eller sex är en annan sak. Men här bestämmer sig Rose för att hon också är viktig och det finns saker i hennes liv som måste få betyda något, även om de inte rör moroi.

Jag mindes "Shadow kiss" som en av de bästa böckerna i serien, och det kan kanske finnas sanning i det, för det här tyckte jag var underhållande som sjutton. Faktiskt så pass att jag egentligen helst av allt ville fortsätta läsa i nästa bok, men eftersom vi snart ska ses i bokcirkeln kände jag behov av att läsa nästa cirkelbok först.
Mitt betyg på "Shadow kiss" blev 4/5.