tisdag 5 september 2017

Säsongssammanfattning: The Handmaid's tale, säsong 1

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Var ska man börja? Med att säga att den här serien aldrig kommer att kunna sammanfattas med mitt vanliga lilla formulär. Det går inte att hitta något "favorit" och det mesta som händer i "The Handmaid's tale" går att klassa som "det värsta".
Jag nöjer mig med att den här serien är väldigt sevärd, och att det är spoilervarning galore under bilden.


Serien är en dystopisk skildring av en framtid mycket nära, om den inte redan är här. Miljöförstöringen har blivit så kraftig att stora delar av världen är omöjlig att bo på för att den är så förgiftad. Till följd av detta har befolkningsantalet sjunkit, främst för att så få barn föds. Många är sterila, och få graviditeter leder till födsel av friska barn.
Ur detta scenario föds Gilead. En stat som tagit makten och med hård hand delar in mänskligheten i fack efter vad de anses vara dugliga till. Denna stat leds så klart av gudfruktiga män, och kvinnorna är Fruar, Marta, Tant eller Tjänarinnor.
Offred är en tjänarinna. Hennes uppgift är att föda fram barn så att befolkningen ska kunna öka. Hon har plats hos familjen Waterford, och tvingas där delta i Cermonin.
Offred minns dock ett liv innan detta, där hon hade ett jobb på ett förlag, var gift med sin stora kärlek Luke, som hon har dottern Hanna med.

En av de jobbigaste sakerna med den här serien är just detta att Offred, eller June som hon egentligen heter, minns ett liv innan. Jag som inte har läst Margaret Atwoods bok som serien är baserad på, hade ingan aning om vad som väntade mig när jag började titta på serien. Jag trodde det skulle vara ett samhälle som "alltid funnits", där kvinnorna var vana vid att leva i sexuellt slaveri. Men så är inte fallet. Junes minnen av livet innan är väldigt färska, och vi får i flera tillbakablickar följa henne i livet innan Gilead, samt se hur hin drabbades när Gilead så sakta tog makten.
Det här är en fruktansvärt bra serie. Fantastiskt skådespeleri som känns ända in i märgen. Jag sitter och blir både glad, arg, ledsen och äcklad - ibland alltihop inom loppet av bara några minuter. För det är även en fruktansvärd värld som visas - en värld som jag tyvärr kan känna är aningen för nära inpå ibland. Det finns säkert män som tycker att den här typen av samhälle är en utopi och inte en dystopi. Inte alla män. Så var det sagt och ingen behöver bli kränkt.

Det är så fruktansvärt jobbigt att se alla övergreppen, man kan nästan känna smaken av skräck som omger framförallt Tjänarinnorna. Misshandeln, hjärntvätten, kuvandet, avrättningarna de förväntas utföra, våldtäkterna de utsätts för.
Det är så mycket att man får ont i magen ibland. Det här var en sådan där serie där jag behövde mentalt förbereda mig för att se varje avsnitt, eftersom jag inte visste vad jag hade att vänta mig. Jag visste bara att det troligen skulle bli jobbigt att titta på. Och det har det varit. Jobbigt och hjärtskärande, man ack så bra.

Serien är alltså baserad på en bok av författaren Margaret Atwood, och om jag förstått rätt så slutar säsong ett ungefär där boken slutar. Jag har som sagt inte läst boken, än, så jag kan ha förstått fel. Det är dock klart för en ny säsong, som kommer skrivas med Margaret Atwood som konsult, för att behålla hennes tankegångar kring boken. Hon har för övrigt varit med som konsult även den här första säsongen.

"The Handmaid's tale" har med rätta blivit mycket omtalad och hyllad. Den är nomonerad till 11 Emmy Awards, bland annat Elizabeth Moss för bästa kvinnliga huvudroll i rollen som Offred/June, och jag tror att hon har en stor chans att knipa den.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för din kommentar.
Reklam och anonyma kommentarer kommer raderas. Så vill du ha ett svar - se till att skriva under.