måndag 17 juli 2017

Staycation

I år åker vi inte bort någonstans på älskade makens semester. Eller jo - det gör vi, för ibland åker vi bort över dagen, men vi kommer inte ha en enda övernattning någon annanstans än hemma. Vilket kanske bara är bra med tanke på att jag ofelbart sover som en kratta i någon annan säng än min egen.

Vi har vissa bestämda utflyktsmål nu i juli, och ett av dem var det följa-med-på-tvång vilket inte uppskattades helt av alla i familjen. Älskade maken och jag var dock obevekliga och packade in hela familjen, inklusive tjuriga Chilipojkar och en matsäck, i bilen och begav oss till Hampetorp för att ta färjan över till Vinön.
Jag har, trots 46 levda år varav nästan alla i Örebro, aldrig varit på Vinön. Förrän nu. På tiden kan man tycka. Och nu blir det bildspam!


Ser ni den gula lilla grejen? Färjan!


 Det tog ungefär 20 minuter att åka över till Vinön. Vill man kan man ta bilen, men vi valde att inte riskera att bli sittande i färjekö åt endera hållet och parkerade bilen i Hampetorp och upplevde ön till fots.


Så här ser det ofta ut när vår familj är ute och spatserar, vi hamnar liksom på kö. Här har vi precis börjat gå en vandringsstig som leder upp till badplatsen på öns norra sida.



Ibland såg det ut som om man befann sig på Öland eller Gotland i naturen. Vansinnigt vackert, och tur med vädret hade vi också. Lagom varmt och lite brisblåst.


Chilipojken skämtade om att han skulle sno en roddbåt och ro hem igen. Just den här tyckte han däremot såg lite osäker ut... Hans humör blev för övrigt bättre när vi väl var på ön och han började prata tv-spel med Stora J.



Ibland fick man klättra över stöttor.




När vi åt vår matsäck vid badplatsen förvandlades mina äldsta barn till hip-hoppare.


Älskade maken och Lilla E badade fotbad...


...tillsammans med livs levande badankor! Eller änder.



Jag förevigar vad som högst troligt är årets dopp för mig. Gillar man inte att bada i sjöar och hav tycker jag att man kan få slippa.


Det rådde eldningsförbud på ön. Jag hoppas att engelsktalande förstod det. Jag hade lust att gå på den där skylten med rödpenna, men viss humor är det.


Efter en kaffe/glasspaus och lite vila vid det mysiga caféet var det så dags att åka hem igen.


Hej då Vinön!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för din kommentar.
Reklam och anonyma kommentarer kommer raderas. Så vill du ha ett svar - se till att skriva under.