Plus att jag tänker visa upp månadens lack, eftersom jag gör det sista söndagen i månaden. Så är det bara.
Den här omgången får ni även se vad jag till slut valde som Valborgs-lack. Något eldigt, såklart.
Channing från Zoya blev mitt val som Valborgslack. Ett eldigt orange skimmerlack som visar hintar åt det bruna hållet, alltid med ett gyllene skimmer. Jag har blivit bättre på att återanvända mina gamla godbitar i samlingen sedan jag slutade lackblogga, och det är jag glad för. För en sådan här skönhet ska väl inte bara bli stående, utan användas också.
I maj drog Sminkan & Emma igång Holofredag igen, i varje fall över sommaren. Eftersom man kan delta via Instagram, med hashtaggen #holofredag17, så gör jag det.
Första fredagen var jag på konsert på Friends arena och valde att bära det Depece Mode-vänliga lacket (älskade makens ord) In robe and crown från A England. Mörkaste vinrödlila med betydligt mer linjär holo än vad det ser ut som här.
Ännu ett lack som stått nästan bortglömt i samlingen är Lonesome George från Cirque. Så det var ju tur att jag ville ha grönt holo en dag, och letade fram det.
Och Nimbus! Så himla vackert! Det går inte riktigt att göra vita holo-lack, eftersom holot alltid är lite gråtonat, men det här är nog så nära man kan komma. Smitten Polish heter numera Dreamland Laquer. Tyvärr finns inte Nimbus kvar i sortimentet, men ibland återupplivas en gammal goding från Smitten-dagarna, så det är värt att hålla utkik.
Fram tills för några dagar sedan fanns i varje fall Tainted från Darling Diva Polish i deras webbutik. Det här lacket köpte jag enbart för att det tillhörde en Teen Wolf-kollektion. På swatchbilderna såg det mest bara tråkblått ut, så döm om min förvåning när det visade sig gömma en massa holo. Det blev kollektionens favorit. Surprise!
Jag har köpt massor av lack från H&M Beauty den sista tiden, men jag har försökt lägga band på mig och inte bära bara H&M-lack hela tiden. Ett av dem jag tyck mycket om är Drop the mic. En sådan där ljuvlig rosa med skimmer åt det blå hållet. Inte värst unikt men snyggt och lättlackat.
Jag blev inte lika förtjust i So there. Snygg rosa färg som jag upplevde som väldigt bärig i tonen, men det var jobbigt att måla med. Segt och lite kladdigt. Syns på mina nagelband.
Satin Sister från Essie är i vissa ljus en mörk teal, i andra en väldigt mörk grön. Min bild visar mest upp tealet, men på riktigt upplevde jag det nog allra mest som grönt.
Jag trodde att Kerry Blossom från OPI skulle bli en ny favorit värdig Casino Royale, CR är fortfarande ohotad favvo dock. Nyansskillnaden är liten mellan CR och KB, men ändå - Casino Royale är bättre på alla sätt och vis. Och det är inte bara Bond-fantasten i mig som talar. Säger vi.
Ännu en gammal favorit ur gömmarna. Valley of the Ashes från Pahlish tyckte jag däremot var snyggare förr. Då var det en grå bas med glassflecks som skiftade i lila och grönt, nu var det som att det gröna hade tagit över. Jag såg det där lila skiftet bara ibland i ganska extrema vinklar. Mest upplevde jag det som en gråtonad sjöskumsgrön. Och det är ju snyggt det med, men inte sådär vrålsnyggt som jag mindes det.
Dagens lack är detta, valt av älskade maken. Han gillar när jag har röda naglar och har jag ett sådant i lådan blir det ofta det han väljer när jag ber honom. Han fyller som sagt var år idag, och då var det självklart att valet var hans.
Parisienne från H&M Beauty var ett alldeles förträffligt val av honom. Självklart har jag röda krämlack så det dräller om dem, jag får liksom aldrig nog av dem, men det här klappade allt hjärtat till lite extra för. Parisienne har en lite orangetonad nyans, och jag upplever det som väldigt klarrött. Dessutom en dröm att lacka med och man kan nog till och med komma undan med ett lager. Det här är dock två och topplack.
Det finns chans att Parisienne får visa upp sig igen på onsdag. Vi får se.
