Från fanfic till bok, del 2 - "Go your own way"

Interlude press är ett förlag som specialiserat sig på att ge ut böcker med hbtq-tema som ofta har sitt ursprung i fan fiction. Jag har sedan tidigare läst "The bones of you" av Laura Stone som först var en Klaine-fic, precis som "Go your own way" av Zane Riley. "Go your own way" är till och med en av mina favoritfics med Klaine och jag har läst den två gånger förut. Eller är det tre? Jag känner alltså väl igen mig, men det gör ingenting för samtidigt som det är bekant är det så omskrivet att det känns helt nytt.

Bildkälla Goodreads

Will Osborne har bara ett år kvar på high school innan han kan få bege sig till college i New York och slippa småstadsmentaliteten som plågar honom. Han planerar att hålla huvudet lågt och glida igenom skolan så obemärkt som möjligt för sina plågoandar.
Redan första lektionen på läsåret dyker dock Lennox upp och Will tvingas inse att ingenting kommer bli sig likt. Lennox, med fotboja och ett dåligt rykte, är nämligen helt inställd på att göra Will till sin. Han hade kanske inte riktigt väntat sig att Will skulle vara så svårflörtad - eller att han skulle krypa in under hans pansar och hitta en annan Lennox är den tuffa fasad han valt att visa upp.

Som sagt var - det här är en av mina favoritfics från början coh jag är inte besviken alls över hur den är omgjord till roman. Faktiskt är den så bra att jag läste hela rasket på aningen mer än en dag, den var nämligen extremt svår att lägga ifrån sig.
Storyn är bekant för mig, men omständigheter i den har ändrats och den berättas på ett annat sätt, mer ur både Lennox och Wills synvinkel. Som läsare får man mer bakgrundshistoria redan från början, sådant som kom betydligt senare i ficen får man veta ganska snart här och det känns som att det bara är till fördel för berättelsen. Enda smolket i bägaren kan kanske vara att berättelsen är uppdelad - där boken slutar vet jag att det händer mycket mer i ficen och det är så att det här är första delen av minst två. Berättelsen har svällt betydligt så jag kan förstå uppdelningen men jag är ändå inte helt förtjust i den. Det känns lite rumphugget, men det kan så klart vara för att jag vet att det händer mer, mycket mer. Å andra sidan har jag ngot att se fram emot nu för del två ska jag ha, så är det bara. När den nu kommer. "Go your own way" har bara varit utgiven i någon månad så risken är att jag får vänta ett alldeles för lång tag till.
Det hade blivit toppbetyg för mig om jag fått hela berättelsen på en gång så jag kanske är lite orättvis som ger betyget 4/5. För vet man inte att det kommer mera kanske man är fullkomligt nöjd med slutet. Det var inte jag. Ändå är det väldigt välskrivet och lätt att läsa och komma in i.

The men kept trying the door, but it held. Their little eyes peered into the dark room through the hole where the doorknob had been. They couldn'r do anything else. Even his skinny arm wouldn't fit through the hole, and unless they had the strength to crack that pipe in half, he was safe. Sort of.
Lennox rushed back too the bathroom, lathed the window shut and locked the door. He hobbled into the bathtub and kept his pocketknife pointed toward the door. For a long time, the men continued to pound the door and windows. Lennox sat and listened, his grip on the knife so tight he was sure his fingers would crack.
Hours later, after Lennox dozed off, he was woken by a faint blip-blip-blip. He glanced down to see the red light on his ankle monitor flashing green. After a few seconds of blinking, it remained steady and bright, it's glow lighting up the bathtub. 
That was it then. He was on his own.