Säsongssammanfattning: Parks and recreation, säsong 7

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna. 

I torsdags hände det. Satt i soffan och bölade till de allra sista avsnitten av "Parks and recreation". För om man har älskat en serie så mycket som jag har gjort med den här så blir det faktiskt lite känslosamt när det tar slut. I varje fall om man är blödig och det är ju jag.

Vad ska jag säga? Har ni inte sett "Parks and recreation" är mitt tips att ni gör det. Ungefär precis nu. Och ungefär precis nu tänker sammanfatta den sista säsongen av denna lilla pärla till serie. Som utspelas i framtiden... År 2017 närmare bestämt.

Bildkälla Pinterest
Tom, April, Jerry/Larry/Terry/Garry, Donna, Ron, Ben, Andy. Och Leslie.

Favoritavsnitt: 7x04 "Leslie and Ron". Alla har tröttnat på att Ron och Leslie är osams och låser in dem tillsammans över natten för att de ska tala ut om vad som hänt mellan dem.
7x08 "Ms. Ludgate-Dwyer goes to Washington". April har problem med att berätta för Leslie att hon vill ha ett nytt jobb. Det här avsnittet innehåller en riktig tear jerker-scen med April och Leslie.
7x09 "Pie-Mary". En riktig känga åt könsroller och mens right-rörelsen som blossat upp i USA de senaste åren. Precis ett sådant här smart avsnitt som jag älskat!
7x12-13 "One last ride: part 1, part 2". Serieavslutningsavsnitten tycker jag så klart väldigt mycket om. Man får veta hur det går för alla. Och Ann!

Favoritkaraktär: Leslie min lilla älskling. Hur ska jag klara mig utan dig?

Favoritpar: Leslie och Ben hela vägen till Washington.

Bäst i säsongen: Det här knyts ihop så oerhört bra! Man får avslut på alla och några till. Och det är här tårarna kommer för man önskar ju de här knasbollarna all lycka.
Och det hade inte riktigt varit "Parks and rec" om vi inte hade fått se Ann och Leslie en gång till.

Värst i säsongen: Tyckte inte alls om att Leslie och Ron var osams, det gjorde mig lite ledsen faktiskt. Sedan är det alltid tråkigt att ta farväl. Så klart.

Övriga kommentarer: Det här är en smart tv-serie, tro inget annat. Man belyser många problem - allt ifrån dumma frågor kvinnor i maktposition får till bristande sexualundervisning till karriärproblem till vardagliga bekymmer om vänskap, kärlek och familj. Allt med en glimt i ögat och med många gapflabb. Allt utan pålagda skratt för man vet att publiken är smart nog att veta att det rör sig om komedi ändå. Helt klart en av de bästa serier jag har sett. Någonsin.

Har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska se härnäst, men eftersom jag faktiskt äntligen har lyckats hitta den brittiska versionen av "Queer as folk" så lutar det åt den.