Idag är det Fars dag. Jag har ätit lunch hos min pappa och mamma, fikat lite, haft mysigt och gav pappa en bukett amaryllis eftersom jag vet att han tycker mycket om amaryllis.
Jag har nämligen turen att ha en pappa att fira. En pappa som funnits där för mig hela livet. En pappa jag ofta varit osams med, så där så det varit riktigt tokjobbigt mellan varven. Men han har alltid funnits där. För mig. För mina barn. För min man.
Han hjälpte mig att skruva ihop spjälsängen jag skulle lägga Stora J i när jag var en livrädd unge på bara 21 år. Han har kliat mig på ryggen ända tills jag flyttade hemifrån och ingen kliar på ryggen lika bra som min pappa. Så där bra så att han till och med uppmanade älskade maken att lära sig ryggkliarkonsten ordentligt, i det tal han höll för oss på vårt bröllop.
Han var med när jag föddes, han förde mig nerför altargången, han har torkat många tårar och hjälpt mig och stöttat mig genom livet.
Jag är lycklig att ha haft en pappa som har varit närvarande i mitt liv, och som fortfarande finns där. För mig att fira. Krama lite på och pussa på en skäggstubbig kind. Jag är lyckligt lottad - helt enkelt.
