FredagsFilmen: Cloud Atlas

Att jag gillar snyggt filmfoto kommer knappast som en överraskning om man har läst mer än ett av mina filminlägg. Att jag dessutom är omåttligt förtjust i filmestetiken som syskonen Wachowski bjussat oss på i filmer som "Bound" och "Matrix" är kanske inte heller överraskande. Så ja - nu när de slagit till igen med "Cloud Atlas" (tillsammans med Tom Tykwer) så tycker jag att den här filmen är så satans snygg. 

Det är ett äventyr man bjuds på i nästan tre timmar, och ett äventyr som det krävs lite koncentration för att hänga med på. Det här är nämligen inte en enda historia utan flera små som utspelar sig i olika tider. Allt från en mans resa över havet med en nyvunnen vän på 1800-talet till någonstans långt in i en framtid på en okänd plats. Även om dessa historier inte verkar ha något sammanband så har de det, för allt hör samman.

Bildkälla The Wildbore

Filmen är baserad på boken med samma namn, författad av David Mitchell, och ja - jag vill läsa den nu. Att ge en resumé på någon handling är däremot inte lätt. Som jag sa till älskade maken fem minuter in i filmen: "Känsla just nu - förvirrad". Man måste hänga med helt enkelt, så ger det sig snart och man ser mönstret. Och så är det dessutom extra roligt att lista ut vilken skådespelare som döljer sig under sminket. Det är stora namn som Tom Hanks, Halle Berry, Hugo Weaving, Jim Broadbent, Susan Sarandon och Hugh Grant med i den här och ingen av dem spelar endast en roll.

Det här är en sådan där film som verkligen berör, mig i varje fall. När eftertexterna började rulla så var det som om en fördämning släppte i mig och jag skäms inte ett dugg för att erkänna att jag behövde en stund för att bara gråta. Vackert och tänkvärt. Mitt filmtips till er, det sista det här året.