"Anger is the most useless emotion, destructive to the mind and hurtful to the heart."
-Stephen King, Song of Susannah
Det här är ett favoritcitat för mig eftersom det är så sant. Man mår verkligen piss av att vara arg. Jag gråter dessutom när jag blir arg vilket gör att jag känner mig svag och sårbar och då blir jag ännu argare. En ond cirkel alltså. Får så mycket adrenalin som sprätter runt i kroppen att jag blir darrig - mycket olustig känsla. Och jag riktigt känner in i minsta lilla fiber av min varelse att det här - det är skadligt för min hälsa. Inte bara den fysiska utan den psykiska. Den bryter ner.
Idag har jag blivit sådär arg i skolan. Riktigt tokförbannad så att tårarna sprutat ur ögonen och allt känts allmänt pissigt och eländigt. En dag det hade varit bättre att stanna hemma och sova lite extra på. En dag som blev helt förstörd för att vuxna människor inte kan fatta att vissa saker gör man bara inte - inte ens om man maskerar dem som en "övning" som ska vara "rolig". "Vi skojade bara" är väl ungefär den sämsta bortförklaringen jag hört.
Visst - det är bra att prata om härskartekniker, men att göra det i ett känsligt och stressat skede av en teaterproduktion, i form av pennalism - inte så jävla lyckat kanske.
Vad de uppnådde med sin övning? Att flera personer blev ledsna och arga, att flera personer inte längre vill delta i övningarna, att jag på allvar funderar på att hoppa av.
Andas in - andas ut.
