Att Lilla E inte har "hunnit dra upp rullgardinen" fastän hon har haft 20 minuter på sig. Hade hon gått upp när väckarklockan ringde hade hon till och med haft en timme på sig, men varför då? Så att hon får bråttom till skolan och lämnar hemmet när det är sisådär 10 minuter kvar till skolstart - jo det är mitt fel. Tydligen.
Att Lilla E inte gjort läxan är också mitt fel. Det kom hon på i morse när hon hade 15 minuter kvar till skolstart att hon inte hade gjort. För bara för att man svarar "nej" på frågan "Har du någon läxa den här veckan" betyder ju inte det att man verkligen inte har någon läxa. Vilket jag borde ha förstått och påmint henne om. Tydligen.
Ibland fantiserar jag om att jag är på semester på någon solig isolerad ö. Jag, en sandstrand, en kock, en trave böcker och all champagne jag vill ha. Bara jag. Kanske att älskade maken kan få komma dit och smörja in mig på ryggen med solkräm. Kanske. Sådant fantiserar jag om efter en morgon med min prepubertala dotter.
Men jag älskar mina barn. Jag gör ju det. Det är bara att bita ihop och ta sig igenom det. This too shall end.
