Den här veckan handlar fredagsfilmen egentligen om två filmer - och en bok. En bok jag (numera) har läst, en film jag har sett och en film jag längtar efter att få se. Och när jag säger längtar menar jag det verkligen. Så pass mycket att jag nästan tycker att det är skandal jag ännu inte sett den/har den i dvd-samlingen.
Jane Eyre är Charlotte Brontës klassiska roman, om föräldralösa Jane som efter en hel del misshandel i sitt fosterhem kommer till en skola där hon tror och hoppas livet ska bli bättre. Så blir inte fallet utan det är lika illa där. Hon får dock en vän som kommer att betyda mycket för henne.
När Jane sedan söker sig ut i världen får hon plats som guvernant på Thornfield Hall som ägs av Mr. Rochester. De faller för varandra, men det finns komplikationer i Rochesters förflutna och de mystiska händelser som utspelar sig i ett av rummen uppe på vinden.
Filmen jag har sett, Jane Eyre från 1944 (eller 1943 enligt IMDb) med Joan Fontaine i titelrollen och Orson Welles som Mr. Rochester.
Jag har en liten hang up på Orson Welles så för den sakens skull tittade jag på den här filmen först gången - och älskade den. Han är underbart bullrig och bufflig i den här, inte alls så värst romantisk av sig utan tämligen brysk och i viss mån rejält ohyfsad mot vår kära hjältinna.
Nu i efterhand, när jag har läst boken så inser jag att den här porträtteringen av just Jane Eyre egentligen är ganska så bedrövlig. Den där minen Joan Fontaine har på bilden bibehåller hon genom ungefär hela filmen, oavsett vad som händer henne. Jovisst, hon kanske har ett lager skinn eller tre på näsan, men hon är så mycket vassare i boken. Tapprare, står på sig på ett helt annat sätt. Tar ingen skit. Här är det lite offer över hela henne. Så är den väl mer romantisk i tonen också.
Filmmanuset skrevs av Aldous Huxley (som skrivit boken "Du sköna nya värld" som du borde läsa), John Houseman och Robert Stevenson som även regisserade. Det är ju inget litet jobb att få ner en så pass händelserik roman till en film på 90 minuter, så jag kan köpa att man skalat av mycket av det som händer Jane, som skapar henne. Särskilt efter att hon lämnat Thornfield saknas det massor.
Helt klart är dock att behållningen i just den här filmatiseringen är Orson Welles och att jag tyckte den var mycket bättre innan jag läste boken. Jag såg den senast igår så jag borde veta.
Filmen jag vill se, Jane Eyre från 2011 med Mia Wasikowska som Jane Eyre och Michael Fassbender som Mr. Rochester.
Jag kan ju ha tokfel men jag inbillar mig att den här filmen är bättre. Bättre adapterad om inte annat. Moira Buffini står för manuset, och på den extra halvtimmen hon fått med i den här filmen hyser jag stora förhoppningar om att hitta vissa saknade detaljer från boken. Eller detaljer förresten - vi pratar om ett ganska stort sjok berättelse som jag vill se. Det är en del karaktärer från boken som syns i rollistan till den här som gör att mina förhoppningar stiger.
Sedan gillar jag att man verkligen har castat skådespelare i rätt ålder för den här filmen. Jane ska nämligen var 19 när hon kommer till Thornfield, och Mr. Rochester är betydligt äldre än henne. Han har ju hunnit med ett och annat, om man säger så.
Så jo, jag har stora förhoppningar på den här. Hoppas bara jag har rätt.
