söndag 5 februari 2012

Backfire!

Saker man såhär i efterhand kan tycka var en dålig idé att ge barnen, även om det på förhand verkade vara en bra present.

  • En varsin Nintendo DS. Nyckelordet här är varsin, rättvist så det förslår. Vad kan gå fel liksom? Allt skulle det visa sig. Detta var julklappen 2010 - sedan dess har det bråkats om spel, banor och speltid så till den milda grad att jag sitter och dagdrömmer om att göra processen kort med dem, med en hammare.
  • Essential Michael Jackson. Dubbel CD med MJ:s samlade hits. Hade jag vetat att jag skulle fått lyssna på bara den sedan julafton hade jag stoppat älskade maken när han skickade beställningen. Det finns ingen musik - ingen - som fortfarande är bra när man hör den om och om och om och om och om igen dag efter dag vecka efter vecka. Inte ens Thriller överlever det. Särskilt inte om den spelas på så hög volym att den överröstar min egen musik fast jag sitter bredvid högtalaren.
  • Lego. Det spelar ingen roll vilket barn man gav det till, det hamnar i Chilipojkens rum i varje fall. Gärna på golvet så man har någonting att trampa på. Blåmärken under fötterna is da shit.
  • Filmer. Ständigt detta käbbel om vem som fick vilken film och varför det betyder att man inte får titta på den. Hela jävla tiden. Fastän att de står hopblandade ska det bråkas om dem. För den där fick jag! Minsann!
  • Melodifestivalen 2011 på CD. Jo, för om hon någon gång tar paus från MJ så kan man ju hoppa upp och klappa sig i arslet på att det är den som spelas i stället. Och med tanke på att den är ett år gammal vid det här laget så har jag tröttnat rätt så fint på den med.