tisdag 8 november 2011

Vänder på en femöring*

* För dagens ungdom: en femöring var en myntenhet som fanns när jag var barn. Det var ett litet kopparmynt värt 5 öre. Man kunde köpa en kola för dem i Konsum om man frågade i kassan. Myten var små, men 10-öringarna var mindre, men det är en annan saga till en annan dag.

Sådärja! Måste ju förklara mig nu när jag använder mig av så gammalmodiga uttryck. Att vända på en femöring är att byta snabbt. Kalsonger, åsikt, hatt eller som i det här fallet - humör.
Yes - jag talar om de små barnen som bor i mitt hus. De där som stundtals exploderar och förvandlas till rytande odjur från avgrunden.

Dagen i går byttes Lilla A ut mot ett skrällande, ilsket odjur vars enda mål i livet var att driva all runtomkring sig till vanvett. Han lyckades ganska bra.
Idag var han riktigt gosig. Jag fick till och med en kram vid cykelställen när jag följde dem till skolan. Kan knappt minnas när han visade mig några som helst ömhetsbetygelse offentligt senast, han anser sig vara för stor för sådant.
Gick på små moln över det resten av dagen. Fram tills jag kom på honom med att sitta och spela på datorn fastän det inte var hans speldag och då drog in hans speldag imorgon. Med en blick som kan döda väste han fram "du ska aldrig mer få någon puss av mig" och slog till sin lillasyster.
Men nu är han en gosplutt som sitter och tittar på tv med sin pappa och lillasyster. Som sagt - det vänder på en femöring.