Spagetti och köttfärssås. Med massor av riven parmesanost. Kan det bli bättre?
Klart det kan... Det är banne mig omöjligt att göra alla glada i det här huset. När de små älskar maten, som idag, så tycker stora J att det är mindre gott. Om stora J älskar maten så tycker någon annan att det smakar blä. Oftast är denne "någon" husets yngsta innevånare.
Den stora skillnaden är att om stora J inte är överförtjust, så äter hon ändå. Oftast under tjurig tystnad, men ändå. Om lilla A inte tycker om, så säger han det, smakar litegrann (kanske) och tar en macka istället. Om lilla E inte tycker minsta lilla om så skriks det högt, kastas av från tallriken och man får minsann höra att det är äckligt. Massor av gånger. Gärna kryddat med lite svordomar och utsagor om hur oerhört dum i huvudet man är.
Har jag sagt att hon är inne i en trotsperiod? Som jag hoppas snart är över.
Imorgon kommer jag med största sannolikhet få höra exakt hur dum jag är igen. Då tänker jag nämligen testa ett nytt recept. En grönsakssoppa. Kan gå åt vilket håll som helst.
