onsdag 27 april 2011

Goddag yxskaft

VARNING! Har du inte sett/läst "Sagan om ringen"-trilogin men tänkt göra det, så ska du kanske inte läsa det här. För jag kommer avslöja slutet.

Påskhelgen inbjöd till en hel del filmtittande. Bland annat tittade älskade maken och jag på "Sagan om de två tornen" och "Sagan om konungens återkomst" med lilla A och lilla E. "Sagan om ringen" hade vi redan sett vid ett tidigare tillfälle. Mycket tidigare. Kanske lite för mycket tidigare för att vissa skulle hänga med i svängarna.

Älskade maken började filmtittandet med en muntlig resumé av den första filmen på en sisådär 10 minuter. Bara för att de skulle hänga med. Tydligaste minnet för lilla E var att Gandalf hade fallit ner i djupet när han stred mot Balrogen. Därför kan man ju tycka att det är lite konstigt när hon i slutet av "Sagan om de två tornen" undrade vem Gandalf var.


Vi har såklart dessa filmer i de förlängda versionerna så vi delade upp tittandet i två tillfällen per film. I slutet av den sista filmen, efter ungefär 4 timmars tittande på filmer om en ondskefull ring, får man se ett samtal mellan Bilbo och Frodo. De är på väg till de odödliga länderna med alverna, och Bilbo frågar Frodo om det finns någon chans att han kan få se sin gamla ring igen. Alltså den ring som hela tjottafräset handlat om och som äntligen blivit förstörd i Domedagsberget. Frodo säger då att tyvärr, den har han tappat.
Då kommer den här repliken från mitt yngsta lilla hjärtegull:
"Hur såg den ringen ut?"

Ridå.