Eyda och Logan, mina huvudpersoner, var helt plötsligt borta. Puts väck! Och jag som trodde jag hade en story på gång. Skit också.
Förra veckan satte jag mig och läste om texten, i ett försök att hitta tillbaka till dem. Insåg att det jag skrivit var skitdåligt. Inte undra på att jag tappade dem liksom. Men - någonstans därinne finns det en kärna som inte är dålig. Någonting att jobba med. Men kanske inte just nu.
De senaste dagarna har jag sett en ny bild inne i mitt huvud. Inte en dröm den här gången, utan en bild. Ett ögonblick. Jag har skrivit ner det ögonblicket nu. Och det svällde och blev många ögonblick. Kanske kommer det vävas samman med den gamla storyn, kanske är det här en ny. Kanske blir det ingenting den här gången heller.
Men jag tror mig veta att en dag så kommer jag sitta där med ett färdigt manus. Den dagen har jag väntat på och längtat till sedan jag var tonåring. Jag kan vänta ett tag till. Det kommer när det kommer.
Skynda långsamt, heter det ju.
