När jag var liten bodde jag granne med tant G och farbror L. Mamma och pappa bor fortfarande granne med dem, men jag har ju liksom flyttat hemifrån. Tant G var verkligen en sån där underbar tant, som tant Berg i "Lotta på Bråkmakargatan", som alltid verkade ha nybakade bullar och saft till en liten grannunge. Världens sötaste hund hade de också, den svarta dvärgpudeln Thua. Jag brukade ofta vara hemma hos tant G på eftermiddagarna. Inte bara för att hon bakade så goda bullar, det gör mamma med, men för att jag trivdes där.
Tant G och farbror L har två döttrar som redan var utflugna ur boet, men de hade ett varsitt rum i huset. Jag älskade att gå in i dessa rum och titta på prydnadssakerna. Och i den ena dotterns rum stod ett par nagellacksflaskor. I en av dessa var det grönt nagellack. Och jag tyckte redan då att det var SÅ COOLT. Minns nu att det här var på 70-talet. Jag kunde stå med den där flaskan i handen och bara beundra. Färgen. Och B som målade naglarna med grönt nagellack. Wow...
Så det kanske inte är så konstigt att jag gillar färg på nagellack. Ju knalligare och galnare desto bättre. Jag kan få för mig att jag ska testa lite mer diskreta lack, eller en fransk manikyr, men seriöst - hur kul är det? Ge mig färg. Ge mig glitter. Ge mig nagellack!
