Hösten är verkligen här nu. I morse fick jag skrapa is från barnens och min cykelsadel innan vi kunde ge oss av på en kylig cykeltur till skolan. Kändes lite småmysigt att cykla med frusen andedräkt. Kanske håller jag på att bli knäpp, annars brukar jag sky kylan som pesten. Gillar när det är lagom.
Men jag gillar verkligen hösten, det har jag alltid gjort. Alla vackra höstlöv, den klara, krispiga luften. Himlen känns klarare och blåare på något sätt. Och några minusgrader på morgonen blir gärna några plusgrader och sol senare på dagen.
Och regn kan låta så mysigt! En kopp te, en bok och en filt blir en utmärkt hobby.
Grenarna på äppelträden hänger tunga av mogen frukt. Äppelkaka, mos och paj i långa banor. Och goda långkokta grytor på spisen som sprider sin härliga doft.
Jo - jag älskar hösten.
En annan hösttradition för mig är att lyssna på Ratata. Särskilt då "Sent i september", med favoriter som "Ge inte upp", "I dina ögon", "Bara du" och så klart titelspåret. Lite sorglig men ack så vacker.
Det är sista dagen i september idag. Varsågoda.
Om dom frågar mig, vad vill du?
Då svarar jag att om du menar just nu
Nu vill jag bort där ingenting kan nå mig
Finna mig en plats där jag får vara ifred
Låta tiden gå som vågor mot en strand
Nu vill jag dit där strömmarna kan mötas i en harmoni
Inget att förklara och inget att förstå
För jag orkar inte se dom, dom som alltid måste offras
Och dom som tvingas ner på knä som aldrig ges en chans
Nu vill jag bort där ingenting kan nå mig
Finna mig en plats där jag får vara ifred
Nu vill jag dit där strömmarna kan mötas i en harmoni
Sent i september - Ratata
