Medinas juvel

Ibland läser man ut en bok och önskar att den hade en fortsättning. Lyckligtvis för mig har den senaste utlästa boken i min hylla just det. Fast inte utgiven på svenska ännu. Fortsättningen på "Medinas juvel" av Sherry Jones heter "The sword of Medina" i original En gissning ger då att den kommer heta "Medinas svärd" när den kommer ut på svenska.

Det här var fantastisk läsning hela vägen, och kanske ett kontroversiellt ämne. Boken handlar nämligen om Aisha, hustru till profeten Muhammed. Nummer tre i ordningen av de 13 han hade under sin levnad (inklusive de två bihustrurna). Allt i boken berättas genom hennes ögon, och som författarinna får man då ta sig vissa friheter. Som att Aisha tjuvlyssnar mycket på männens samtal. Hur kan vi annars få oss berättat så mycket om maktspelet kring islams uppkomst? Och Sherry Jones erkänner glatt att mycket är fabricerat. Hon vet inte om Aisha var med och slogs. Det fanns kvinnor som gjorde det, det vet man, men man vet inte om Aisha var en av dem. Här är hon det. Hon vet inte hur livet var i harim, men hon skapar en fin bild av ömsom vänskap, ömsom svartsjuka. Och jag tycker hon tecknar ett fint porträtt även av Muhammed. Han speglas genom Aishas ögon och hon älskade honom. Så ömsint vackert och enkelt kan det vara ibland.

Medinas juvel av Sherry Jones. Betyg 5/5. Klicka på bilden för att komma till AdLibris.

Själv har jag ingen aning om vad som är sant och falskt i den här romanen. Jag bara läste och älskade den. Först med bestörtning, eftersom Aisha bara var 9 år när hon blev bortgift med Muhammed. Äktenskapet fullbordades dock långt senare. På den tiden var äktenskap en del av det politiska spelet, och flera av de hustrur Muhammed gifter sig med är allianser med olika stammar, allt för att förena folket. Men jag betvivlar starkt att han låg på latsidan direkt. Aisha beskrivs däremot som Muhammeds favorithustru och det var i hennes famn han dog, när hon var 19 år och han 62. Vad som händer efter Muhammeds död är det som avhandlas i "The sword of Medina". Som jag förstår det berättas den parallellt dels ur Aishas synvinkel, dels ur Alis, som var svärson till Muhammed (gift med hans dotter Fatima) och inte direkt bästa polare med Aisha. Därför framställs han kanske inte med så snälla ord i den här boken.

Det var även en del svårigheter med utgivningen av denna roman. Straxt innan boken skulle ges ut (av Random house) så ringde förlaget upp Sherry Jones och berättade att man på "obestämd tid" beslutat att skjuta upp utgivningen på grund av rädsla för terroristattacker från radikala muslimer, detta trots att förlaget inte hade mottagit några hot. Sherry Jones sade upp kontraktet och försökte hitta en annan väg att få sin roman (och dess påbörjade efterföljare) utgivna.
En amerikansk muslim och före detta korrespondent för Wall Street Journal hade läst ett föhandsex av "Medinas juvel" och tyckt om den. Hon skrev en opinionsartikel om förlagets beslut att inte ge ut boken med rubriken "Det går fortfarande inte an att skriva om Muhammed" (Asra Nomani). Denna artikel ledde till en livlig diskusion om det fria ordet och huruvida man "får" skriva skönlitterära texter om heliga gestalter. Sherry Jones fick ge många intervjuer om en text som inte ens fanns utgiven. Hon kände att det inte kunde bli en dialog då så få hade läst texten det handlade om.

Med författarens egna ord, från efterordet:

Äntligen, nu när Medinas juvel föreligger i tryck, kan
den diskussionen börja. Jag hoppas att boken kommer att inspirera er till att ta
reda på mer om såväl den märkliga Aisha bint Abi Bakr som om islam och
dess profet. Jag hoppas också att ni kommer att läsa fortsättningen när den
kommit ut. Där alternerar jag mellan Alis synpunkter och en mognare, klok och
förtänksam Aisha. Medinas juvel är en bok om kvinnors sätt att
ta tag i sin situation och om islams ursprung. Uppföljaren handlar om
försoning och fred, som är något världen behöver just nu.