Med en färsk 18-ring i huset är det inte utan att man blir lite nostalgisk. Tänker tillbaka på min egen 18-årsdag och min tonårsperiod.
Jag fyllde 18 år 1989. Jakob Hellman hade släppt den underbara "...och stora havet". K från Australien bodde hos mig och min familj. Jag och kompisarna K, H, M, M, S, A och A busade runt på stan med våra cyklar och vår tonåriga visdom. Brunnsparken och Talangen med efterföljande disco var ett givet inslag på sommaronsdagarna. Och på självaste min 18-årsdag fick jag en vän. En vän som kom att betyda mycket för mig och som fortfarande betyder mycket för mig.
Jag och vännerna firade min födelsedag med att glida runt i sommarnatten. Veckodag minns jag inte, men jag minns att vi på något sätt kom i samspråk med några killar som en av oss kände lite grann. Med bland dessa killar fanns J. Vi kom i samspråk över mina skor. Jag hade nämligen på mig likadana clownskor som Jakob Hellman hade. Jag har dem fortfarande kvar och de är fortfarande för stora. Med prickigt foder.
Den somaren växte det fram en fin vänskap mellan oss. En vänskap som fortfarande håller i sig, fast vi ibland glidit ifrån varandra. Vi hittar alltid tillbaka till varandra. Jag var med på hans bröllop, när han gifte sig med Liv Tyler-vackra L. De har nu två ljuvliga barn tillsammans. Och J sjöng "Somebody" av Depeche Mode i kyrkan när jag gifte mig med älskade maken. Det betydde oerhört mycket för mig, mer än han kan ana.
Jag har ett fåtal vänner som jag kan säga "jag älskar dig" till utan att det känns corny. J är en av dem. Troligtvis läser han det här också, så nu vet han det en gång till. Han är en av mina bästa vänner och jag är lyckligt lottad som har en vän som honom.
J - puss och kram. Längtar efter dig. Kommer ni inte hit och hälsar på snart?
